Fanns det inte ett tv-program som hette så? Eller var det Söndagsafton? Nej, Söndagsöppet var det ju. Det är så skönt att komma på sånt direkt. Annars ligger och gnager som en liten råtta inom en. Bästa liknelsen någonsin. Jag är nästa Edith Södergran (fast utan tbc) Jag låg och tänkte på en serie igår som gick för några år sen på antingen tv3 eller tv4 som handlade om en familj som bodde i USA (det säger så mycket nowadays) och pappan som hade rött hår ägde en irländsk pub tillsammans med sin bror som hade mörkt hår och sin pappa. Dottern i familjen var skitirriterande, lite småtjock och hade också rött hår. Det fanns även en lillebror som jag inte kommer ihåg utseendet på. Om nån vet vad den här serien please notify me genom en kommentar eller nåt. Ta bort råttan som gnager inom mig. Hehe.

Eftersom gårdagen var ett monumentalt misslyckande när det kommer till pluggande så ska jag idag koppla ur mitt internet så att jag inte kan göra följande:

- spendera tid på att titta upp folks politiska status på facebook.

- titta på youtube-klipp med otaliga skådespelare

- drömma mig bort till en dyr lägenhet i Paris

- läsa lite halvroliga citat

- blogga (dock det mest produktiva av alla alternativen)

- titta på film (men om ni vill göra det är www.watch-movies-links.net en helt fantastisk sida)

- slösa pengar på att faktiskt köpa filmer

Jag laddar upp med äppelkaka och mjölk.

Kvinnan som har hållit mig vaken hela natten. Here we go again.

Jag vill verkligen bara flytta till Paris. Det borde inte vara så svårt. Jag vet att jag måste ta tag i allting nu för att senare kunna flytta dit men det är så mycket trevligare att drömma sig bort. Jag hoppas att äppelpaj kan göra mig smalare och mindre drömmande. Realism är ju alltid uppskattat och så. Ge mig en trevlig terapeut att prata med (helst kvinna ca 50 år)

Jag hoppas att detta inte blir en jobbig och deprimerad blogg. Jag stör mig så mycket på såna.

Jag tackar SVT Play för Skavlan, särskilt intervjun med Melody Gardot. Vacker jazzsångerska med en ovanligt inspirerande historia, och sånt brukar inte imponera på mig men look her up.

Det är en helt fantastisk höstdag. Mulet, röd-brunt, regnigt.

Det finns sjukt många irriterande människor men troligen så finns det lika många sjukt trevliga människor. Borde nog inte vara så cynisk (Ett vilken-singeltyp-är-du-test stämde in sjukt väl på mig när det beskrev den cyniska singeltypen och jag borde nog släppa cynisismen. Det är inte så coolt)

Det skulle vara så coolt att kunna mycket mycket om författare, men tyvärr är jag nog doomed att vara något av en film-människa.

Jag känner ett behov av att typ analysera varje inlägg som jag gör, men det är ju ganska ointressant. Borde spara min fantastiska analytiska förmåga till Dvärgen, Disgrace, Lenin-skrifter och annat.

Jag hittade en helt marvellous bild på väldigt många, väldigt snygga skådespeleskor. Jag ser verkligen fram emot the award-season i början av nästa år. Då ska jag sitta uppe och låtsas att jag faktiskt bryr mig om filmerna och att jag inte alls bara vill beskåda alla dessa fantastiska skådespelare (two in particular). Men tills dess får jag nöja mig med faktumet att Julie&Julia kommer att börja visas på Filmstaden imorgon och eftersom det var väldigt längesen jag gick på bio så kanske jag kommer att se den mer än en gång.

Läste just en artikel om en man som hade onanerat medan han körde lastbil  (!) och därmed tappade kontroll över den och kraschade in i nån .När polisen kom hade han enbart t-shirt på sig och var omringad av porrtidningar. Ja, alla är kåta, men på riktigt. I en lastbil? While driving? Jag kanske inte ser det fina i det här och borde se det som om han bara försökte multi-taska, men nej, i den här frågan är ståndpunkten klar: vänta med onanin tills efter att du har kört eller be nån annan köra.

Trevligt med ett inlägg om onanerande lastbilschaufförer. Juicy.

Bussar är trevligt insåg jag efter att ha åkt tåg till min kära Katedralskola imorse. Ja, tåg går fort och är snällare mot miljön MEN det är även dyrare, de har inga snälla/creepy busschaufförer (beroende på vilken man får), sätena är inte lika sköna, inredningen är stel och tråkig och det finns inga bälten. Bälten och bussar är bra. Så länge inte busschauffören följer lastbilschaufförens exempel, men då är det nog enklare för tågkonduktören att göra det av uppenbara anledningar.

Substansiellt är nog ordet jag skulle använda för att beskriva det här inlägget.

Engelska är verkligen ett bättre språk än svenska, så mycket mer att välja på, men jag ska begränsa mitt användande av engelska ord till fem per inlägg (citat räknas inte) Det ska nog gå fint, men det börjar nästa inlägg.

Ska bli intresserande om den bloggande generationen kommer att behöva lika mycket terapi som den ickebloggande generationen. Jag tror inte det. Detta känns oerherapeutiskt. We'll have to wait and see.

Vill säga mjau typ hela tiden. Det är det ultimata lätet.

Jag har skapat något slags bloggberoende. Innan har jag verkligen inte fattat grejen med att slaviskt läsa andra mäniskors bloggar men nu gör jag  faktiskt det. Det är helt fantastiskt. Insikten om att man faktiskt inte behöver skriva om särskilt meningsfulla saker är väldigt reassuring. Man behöver inte känna sig hatad för att man inte skriver något smart. Jag tänker dock INTE gå ut och promota min blogg överallt som vissa har en tendens till att göra. Jag tänker inte göra det för att a: det är sjukt irriterande, b: pylvis.bloggplatsen.se är ett fruktansvört oglamouröst bloggnamn (om det nu finns något som ett glamouröst bloggnamn) och c: jag vill att min blogg ska vara en liten liten gång som man måste leta länge för att hitta. Eller nåt annat fruktansvärt mystiskt.

Insåg just att jag har köpt en klänning som Sienna Miller har burit till min student. Hennes var ioförsig svart med vit spets och min är vit med gräddvit spets, men det är fortfarande exakt samma model. Ich bin sehr stylisch.

Jag tycker om att rota bland gamla grejer. Man blir liksom lycklig när man hittar något fint som man vet har varit fint för någon annan i någon tidigare situation. Jag vet att det låter grymt flummigt och spirituellt men man känner någon slags avlägsen samhörihet och tacksamhet till tingets förra ägare. Jag ska handla mer på second hand. Har inte varit så duktig med det den senaste tiden. Skärpning.