Idag är en såndär dag då jag känner att jag skulle kunna göra mer eller mindre vad som helst bara jag skulle få en lägenhet i Paris. Denna stad som har varit en mindre besatthet i snart ett år, om inte mer, is driving me crazy. MEN alla säger ju att det är bra att ha något att sikta mot, så det kan ju inte vara något dåligt, eller hur? Jag borde kanske göra en dreamboard ála Oprah om jag ska titta på varje morgon och så kommer allting, eller iallafall en klar majoritet av det som jag kommer att ha klistrat fast på min dreamboard, bli till verklighet. Jag har aldrig hört något töntigare. Det är bara en anledning för vuxna att få klippa och klistra lite, om ni frågar mig.

Varje dag som går så blir jag mer övertygad om hur uselt religion är och hur mycket bättre världen vore utan den. Kort och gott. Men det är långt kvar...

Please rösta i min första omröstning :) 

Det hysteriska bakgrundsmönstret gjorde mig galen. Oj, blåbärspaj kallar. Hur ska jag kunna motstå denna frestelse? Jag fåråterkomma senare under kvällen med ett inlägg som kanske innehåller någon slags substans. Maybe, perhaps.

Jag hade helt glömt bord hur fantasisk musik Anthony& the Johnsons producerar. Deras musik är löjligt vacker.

På jobbet idag hade en kvinna med grått/vitt hår en spindel i håret. Hon och hennes väninna stod och talade med mig och min kollega ett tag och jag mer eller mindre bara stirrade på hennes vita huvud med en spindel på. Den klättrade runt där och verkade tycka att det hela var trevligt. Jag är verkligen inte rädd förspindlar men tanken på att ha en spindel krypandes runt i håret/hårbottnen är ju inte överdrivet trevligt. Jag hoppas att jag har creepat alla små spindelscreamers där ute. Jag funderade på att säga till damen att hon hade en spindel i håret men vad skulle jag säga? "Ursäkta, men bara så du vet så sitter det en spindel i ditt hår?" Det lär så sjukt att jag inte sa någonting. Jag tänkte på alla andra kunders bästa, jag kunde ju omöjligen veta hur hon skulle reagera och det hela skulle ju kunna ha utvecklats till en ytterst pinsam situation. Jag tror verkligen att det är bättre att vara lyckligt ovetande än olyckligt vetande i de flesta situationerna faktiskt. Jag har tänkt mycket på det och kommit fram till att jag står på den lyckligt ovetande sidan. 

Lite statistisk for y'all:

Genomsnittsåldern för att sluta tro på tomten: 8

Antal män som har namnet Drake som tilltalsnamn: 4

Antal män som har namnet Orm som tilltalsnamn: 4 

Antal kvinnor som har namnet Orm som tilltalsnamn: 1

När man är 8 år så  går man i tvåan. Jag antar att USA och andra religiösa länder var med i den här undersökningen där de tycker att det är bra att tro på saker. Även jultomten. Hohoho. Hihihi. HAHAHA

Eller nej. Inte egentligen. Men det är ju en catchy rubrik.

Gud, så roligt att leka med färger och mönster för att få fram sin ultimata blogg. Jag säger det bara, det är inte så ofta som man kan få blanda så många färger utan att egentligen bli kritiserad. Och så smidigt. Tack bloggagratis (även om jag tycker att 95% av bakgrundsalternativen var helt groteska. Vem vill ha typ 200 ljusblå drakar som bakgrund? Jag hoppas verkligen att det är en liten skara, men alla får ju göra som de själva vill har jag hört någon säga.)

Vi får väl se om det här blir en stor del av mitt oh-so-busy liv eller inte. Troligen inte. Men det är ju onekligen ett trevligt litet tidsfördriv som man kan berätta om för sina eventuella barnbarn i sin eventuella ålderdom. Det låter ganska trevligt tycker jag. We must do it for the children. Think about the children. 

ps. Jag ber om ursäkt om bloggen är allt för grotesk. Couldn't help myself. Hihi. ds.